Vinnarskalle?
Ni vet när man börjar med nått, en hobby och i mitt fall agility... Det börjar som en kul grej och man tränar lite bara för skojsskull, sen inser man att det är riktigt roligt och man blir lite mer allvarlig med träningen och börjar fundera på att testa att tävla och man lägger i en växel så man inte ska skämma ut sig helt så man tränar alltså lite extra och gör sen sin första tävlingsstart.
Det går hyfsat och nästa gång tänker man "bara jag kommer i mål så är jag nöjd" när man sedan har gjort några tävlingar där man kommit i mål med kanske fem eller tio fel så tänker man att ja men tränar vi lite till så kan vi nog nå topp fem, sagt och gjort man tränar och når topp 5 och man tänker nu att nu är vi nära nu satsar vi på att vara felfria (någonstans här förlorar man känslan av att ha roligt) man gör några felfria lopp med bra placering och man är så himla nöjd liksom löjligt glad! men nu höjs ribban och man vill vinna! och så vinner man men är man nöjd nu? nej det är man inte man var ju bara några hundradelar snabbare än tvåan, vi har ju tränat på det här?! så man sätter press på sig själv, det ska vara så snyggt som möjligt, gå så fort som möjligt OCH såklart vara felfritt!
Och när man sätter ett sånt perfekt lopp så känns allt så j*vla underbart och man flyger fram men låt oss vara ärliga, hur ofta blir det SÅ bra? nä precis inte alls ofta och när man inte gör sånna lopp så går man runt med besvikelse och frustration och man tappar suget, det är inte roligt längre... så funderar man på varför man inte tycker det är så kul längre, inte har man väl tröttnat? nej kanske inte men den pressen man som tävlingsmänniska sätter på sig själv tar bort det roliga!!
Folk säger gå nu ut på planen och bara ha kul och jag säger "vi ska försöka med det" och jag hatar mig själv ibland för jag kan inte tänka så, jag kan försöka och det går bra tills det blir fel då börjar man tillbaka på ruta ett i tankarna. Det är inte så lätt som ni tror!! Vad hände med "bara vi kommer i mål så är jag nöjd"? Snälla säg att jag inte är ensam om detta?!
Detta började snurra i huvudet i helgas när vi hade uppvisning och jag hade roligare än vad jag haft på länge på planen just för att det är så himla kravlöst och man sätter ingen press utan man kör för att det är kul! Och då känns det ju så himla bra!
