Frustration
Ni vet när man jagar den där sista pinnen i en klass som verkar vara helt omöjlig att få tag på... Men så gör man ett lopp och man känner att nu NU jävlar är den min! nu tar vi det här! och man har så himla bra känsla i börja men så hör man hur en pinne ramlar ner och man inser att man har en rivning... en liten jädra satans rivning som får en att svära och svälja besvikelsen. man kör vidare och gör ett kanonlopp, man kommer i mål, berömmer hunden och sen sliter man av sig håret och stampar i backen av frustration, och går igenom rivningen tusen gånger i huvudet och funderar på hur man kunde ha gjort det annorlunda och man blir ännu mer frustrerad och arg på sig själv när man tänker att det kanske hade gått om jag gjort si eller så... ÅÅÅÅÅÅÅÅ jag antar att ni fattar att jag i helgas missade vinst och pinne trots ett så sjukt fint lopp!! och det kryper i mig av frustration fortfarande!! och folk säger "men nu är det nära, nästa gång tar ni det" ååå jag hatar den meningen som har följt mig hela sommaren! men jaja jag får väl säga det själv, på´t igen!
var tvungen att skriva av mig lite :)
var tvungen att skriva av mig lite :)
