agilitytassar.blogg.se

15 augusti - en vanlig morgon. Jag går upp, äter frukost, packar väskan (för att vara hos pojkvännen hela helgen), gör mig iordning, rastar hundar och åker sedan till praktiken i kil precis som alla andra dagar... på eftermiddagen ringer telefonen på praktiken och det är min bror "det har hänt nått, du måste komma hem" hjärtat slår typ hundra slag i sekunden på mig när jag frågar "vad har hänt?" jag vet inte vad som hänt men jag vet att det inte är bra så tårarna börjar rinna över... "de har slagits" säger han "bixie och peg, vi har tagit bort bixie och det verkar inte vara några skador på Peg men vi vill att du kommer hem" (bixie är då mammas lapphund och Peg min ena bordercollie) 

 

Jag sätter mig på närmaste tåg hem och pratar med mamma i telefonen på vägen... Allt var nu upp till mig, jag skulle tvingas ta mitt livs svåraste beslut någonsin... Avliva eller inte? för er som inte vet Pegs historia så låter det vansinnigt att avliva henne men för de som vet så förstår ni mig men jag tänker dra lite snabbt för att ger er en inblick i hur jag tänkte...

 

Peg - 9 årig bordercollie å helt underbar MEN jag fick henne när hon var 4, jag har alltså haft henne i 5 år men de tidigare 4 åren i hennes liv har inte varit en dans på rosor om man säger så... Hon är importerad från england där hon såldes för att hon var för vek mot fåren, hon kommer till sverige och hamnar hos en "storvallare" i stockholm där hon fick komma ut å jobba och sedan direkt in i en bur, inte heller nu var hon bra nog så hon bodde i gävle ett tag och jag vet inte varför men de sålde henne vidare till torsby, där hon levde ett helt okey liv men familjens ena hund ville dänga henne så fort hon fick chansen så då blir hon utlånad i några veckor till en tjej i kil som vallar men lämnas sedan tillbaka.. Det är nu jag kommer in i bilden och får börja träna Peg i agility och tiden går och jag får ta över henne! Det bästa men tuffaste jag någonsin gjort... hunden var förstörd... hon gick inte ihop med andra hundar, hon var livrädd för männ, hon trodde man skulle slå henne så fort man rörde sig för fort... och den enda hon litade på var mig... Vi har jobbat hårt och det blev en helt annan hund! en helt underbar hund som var så lojal å go på alla sätt både mot mig, mina bröder, killkompisar, ja alla helt enkelt... Det vi hade problem med var andra hundar men våra 3 andra hundar gick jättebra och det har aldrig varit gruff mellan dem...

 

Tillbaka till 15 augusti... här sitter jag alltså på ett tåg och ska bestämma mig för hur jag "vill" göra och jag vet att hon hade inga fysiska skador men jag vet att psyksikt mår hon inte bra då hon på senare tid varit väldigt lättstressad dessutom så för mig var egentligen valet ganska självklart även om det självklart var fruktansvärt jobbigt... och jag tänkte "vad ska andra tänka, ta bort en fysiskt frisk hund" men så sa jag till mig själv "skärp dig nu för fan du vet att hon inte mår bra psykiskt! det spelar ingen roll vad andra tycker du känner henne bäst själv" så jag mötte upp med mamma och Peg på veterinärstationen och när jag ser Peg så vet jag att det finns ingen annan utväg... hon ville inte se på mig för hon skämdes... vi satt utanför bilen hon och jag för att säga hejdå och hon kunde inte se på mig och då visste jag att hon kommer inte att återhämta sig... hon har det bättre som änglahund! väl inne hos veterinären så ser hon på mig och jag vet att det låter idiotiskt med det var som att hon sa "du gör rätt matte" sedan somande hon i mina armar <3

 

Det har nu gått ca 3 månader och jag har inte kunnat skriva det här inlägget tidigare då det har varit för jobbigt och tårarna rinner ner för kinderna under tiden jag skriver för jag saknar henne så himla mycket! Bixie den andra hunden var 11 år och självklart jobbigt att ta bort henne men det var nog ändå hennes sista sommar det är bara hemskt att det skulle behöve ske på det sättet... Ingen var hemma när det hände så vi har ingen aninig om vad som hände eller vem som startade det allt vi vet är vi minskade flocken från 4 till 2 hundar och vi förlorde två av de finaste vännerna man kan ha... 

 

De är förevigt saknade och älskade och Peg kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta <3

Vila i frid <3